Mer pengar till mig, bra för alla.

Självklart tycker jag inte att samhället kan lämna över sitt ansvar för finansieringen av kulturen till näringslivet, men om näringslivet fick upp ögonen för vilken fantastisk resurs som vilar i ett lands kultur så skulle stora välbehövliga resurser kunna frigöras.

Företagens tredje botten, ”The trippel bottom line”

Begreppet ”The triple bottom line” saknar svensk översättning, här kan man tala om ett företags tre resultatområden, eller bottnar (Första "bottenlinjen" den ekonomiska vinsten, andra "bottenlinjen" miljöansvaret och "The tripple bottom line" det sociala etiska och kulturella ansvaret.) eller Känslo – ekonomin.

Företagets andra botten, miljöansvaret behöver knappast någon förklaring, de flesta företag har i dag ett medvetet miljöställningstagande. När det gäller företagets sociala ansvar så är vissa bitar lagstadgade, de företag som dessutom sattsar på att ta ett ytterligare ökat socialt ansvar kan räkna med ”goodwill” både ifrån massmedia och tillgodo kapital vid personalvård och nyrekrytering. De företag som missar i sitt etiska ställningstagande kan räkna med att hamna i blåsväder, färskaste media stormen är kanske den som föll tillbaka på b.a.  McDonald’s när det uppdagades att dom använt barnarbetare.

Nya förutsättningar:

Konsten får en intressant plats när företagen måste möta en marknad där gamla invanda kvalitetsbegrepp inte längre står orubbliga.

Samarbete med konstnären, en som förstår sig på människors känslor:

Samtidskonst, ett sätt att profilera sig och en väg in till en intressant identitet.

Oexploaterad marknad:

Det företag som väljer att profilera sig som kulturvänligt står inför en nästan oexploaterad marknad. Den fristående konstens roll när det gäller att bygga varumärke och fylla ett namn med en image, är gigantisk. Det företag som ger sig in i ett sådant konst/företag samarbete blir i det närmaste ensam på plan, med de förmåner i fråga om uppmärksamhet som det innebär att vara först och göra anspråk på att visa vägen.

Tydliggörande:

Det här handlar inte i första hand om att slå två flugor i en smäll och få fina tavlor med motiv ifrån företaget att lotta ut i konstföreningen. Nej konsten måste stå fri ifrån marknadskrafter och kommersiella intressen. Företaget måste tillåta ett helt oberoende förhållande till konsten i en form där konsten kan vara helt fristående ifrån företagets produkt. Företaget ska kunna säga -”Vi litar på konsten” –”Vi har utan att själva styra möjliggjort detta.”  Detta är en självklar förutsättning för att konsten ska vara värd namnet och utgöra en kraft att satsa på.

Företaget som har bidragit till och möjliggjort ett fristående och oberoende konstverk. Signalerar en öppenhet för nya infallsvinklar, synsätt.

Potential:
Potentialen av kultur i samarbete med marknaden är stor. När marknadskrafterna tar ett aktivt ansvar för konst och kultur kommer stora krafter att frigöras.

Interna vinster:

Det företag som har en kulturhandlingsplan och tar in en konstnär, författare, clown eller någon annan mindre strömlinjeformad människa i firman, någon som kan vara med och utforma en stimulerande och en smula oväntad arbetsplats, där de anställda känner att de jobbar på ett företag som är öppet, intresserat av samtidskultur och av samhällets svängningar har fördelar, både vid rekrytering & personalvård. Det kan bli ett himla liv i fikarummet men det kommer att fungera för att behålla, och motivera en bra och dynamisk personalstyrka.

Konkurensfördel:

Marknadens makt kan inte överskattas. Lika fort som företagen blev miljövänliga, lika fort kommer de att bli kulturvänliga och ta ett socialt etiskt och kulturellt ansvar om det uppfattas som en konkurrensfördel.

Frigörs betydande resurser till kultur så bidrar det till att bygga en värld som det går att leva i.

Kampen går vidare för en roligare planet.

Mikael Richter

Ladda ner texten i rtf format för utskrift.

Svensk Samtidskonst ,Tomtebogatan 26,113 38 Stockholm,+46 (0)8 303588
mikael@konst.org