Intervju med Mikael Richter om näringslivssamarbete. Publicerad i Konstnärscentrums tidning 2004 02 12 

Konstnärscentrum undersöker möjligheten att ta fram en kompetenskarta där konstnärers olika kunskapsområden listades.
Vad tror du skulle hända om beslutsfattare fick en sådan kompetenskarta i sina händer?

Det som är unikt med Konstnärer är metoden som konstnären använder, själva grunderna på vilka konstnärens beslut vila. Där finns en kvalitet som är sällsynt i samhället, definitivt något för beslutsfattare att ta till sig. 

Finns det något grundläggande som alla konstnärer som får konsultuppdrag ska tänka på? Vilka krav kan konstnären ställa?

Konstnärer måste ju självklart ställa samma krav på uppdragsgivare som vilken annan yrkesgrupp som helst. Jag syftar på att man även i konstsammanhang tar betalt för nerlagd arbetstid och material. Kort sagt, kom överens med uppdragsgivaren och skicka en räkning.

Finns det något omvänt generellt som den som anlitar en konstnär som rådgivare eller för att skapa något överhuvudtaget, bör tänka på? Vilka krav kan ställas på Konstnären.

Uppdragsgivaren måste omvänt kunna ställa samma krav på konstnären som på vilken annan yrkesgrupp som helst. Överenskommelsen mellan konstnären och uppdragsgivaren bör vara tydlig. Det måste vara klart från början vilken ersättning som ska utgå till konstnären. Uppdragsgivare och konstnär måste även vara överens om arbetets tidsplan.

När det gäller vad uppdragsgivaren förväntas få av konstnären så är det viktigt att man från början klarar ut vad uppdragsgivaren vill få ut av samarbetet, och vad som är ett uppnått bra resultat. I de fall där jag själv har haft kontakt med konstovana samarbetspartner från näringslivet så har jag varit noga med att skriva ett ömsesidigt kontrakt där min ersättning tydligt framgått men där även uppdragsgivarens nytta av mitt arbete specificerats. Här handlar det om att sätta upp gemensamma parametrar för hur resultatet av samarbetet ska värderas. Resultatet kan handla som att få företaget att se konstverket som en plattform för kommunikation både internt utåt mot kunder. Efter avslutat samarbete av det här slaget sätter jag ihop en utvärdering där jag listar företagets nytta av mitt arbete.

Hur går då utvärderingen till?
Marknaden har siffror där nyttan av personalvård eller ett ökat ”good will” kapital kanske genom omnämnande som ”kulturpositiv” i massmedia har ett världe för sammarbetsparten. En annan självklar sak som är lätt att bjuda på är vernissagekort till kunder vilket även det kan värderas i ekonomiska termer.

Jag menar inte att näringslivet ska ta över samhällets ansvar för kulturen utan ser bara möjligheten att frigöra stora resurser till konst genom ömsesidiga och tydliga samarbeten mellan konstnär och näringsliv.

Uppdragsgivaren som bara utnyttjar konstnärens yrkeskunskap med styrda utsmyckningsjobb missar den största kvaliteten som en konstnär kan erbjuda. Ett bra samarbete är istället när konstnären får fria händer och sedan ger uppdragsgivaren berättigad kredit som den som möjliggjort ett fritt konstprojekt finansierat av uppdragsgivaren.

Du sitter i styrelsen för Statens Konstråd. Nyligen sökte Konstrådet två nya projektledare, det var över hundra som sökte.  Hur stor andel kom från konstnärer respektive konstvetare?

De flesta sökande var yrkesverksamma konstnärer. Jag vet inte proportionerna bland de sökande, men bland de som kallades till intervju var det två som inte var konstnärer.

Den som tillsattes i Stockholm är varken konstnär eller arkitekt utan någon som har en bakgrund som projektledare på Moderna museet

Varför har konstnärers innehållsliga erfarenheter av konstuppdrag som ju innefattar väldigt annorlunda frågeställningar än vad som föreligger vid utställningsproduktion, vägt mindre än en person som har administrerat utställningsverksamhet?

Främst beror det på gruppens sammansättning, där det redan fanns 10 konstnärer. Två projektledartjänster tillsattes den ena personen är konstnär den andra har en curatorutbildning.

Den kvalitet som ett eget konstnärskap utgör är svårt att ersätta. En konstnär har en förståelse för den konstnärliga processen och självklart en vana med bild, rum, ritningsläsning, färg och ljus. Som konstnär har man även sitt eget konstnärskap att falla tillbaka på när man som projektledare i många fall ska förklara och entusiasmera uppdragsgivare, byggherrar och brukare för att få tillstånd förståelse och tillit inför ett nytt konstverk.

Anledningen till att vi ändå valde en person utan egen konstnärlig erfarenhet var en önskan att tillföra gruppen ytterligare ideer, erfarenhet och kunskap.
Ett område där Statens konstråd kunde bli bättre är konst av
konstnärer som inte kommer från den västerländska konsttraditionen.

Kunde ingen konstnär bättra på det månkulturella?
Bland de konstnärer som sökande, de som reser och ställer ut mycket internationellt fanns säkert också den kompetensen. Då kom farhågor om att kraven skulle bli för stora på en meriterad konstnär med bred internationell utställningsverksamhet. Kanske skulle det innebära alltför stora påfrestningar att kombinera ett hårt uppbokat konstnärskap med ett projektledaruppdrag som ju också är mycket tidkrävande.