Några funderingar Kring: Identitet och boende.
Att titta på ny bostad kan lätt bli en halvtids sysselsättning, boendevalet är onekligen ett laddat område som väcker frågor.

Det är inte OK att fråga någon vad han eller hon tjänar, men tydligen helt vedertaget att höra sig för om vad någon har för boendekostnad.

Om jag går till jobbet varje dag, jobbar duktigt, åker kommunalt och har med mig matlåda då kan jag kanske lägga 2000:- skattade kronor i madrassen varje månad tio månader om året. Julmånaden  och under semestern blir det kanske svårt att lägga undan något.  
20 000:- sparade kronor per/år blir ½ miljon på 30 år om 60 år så har jag sparat ihop en miljon.  

Själv har jag aldrig tidigare lånat några pengar utan tjänat ihop pengarna först och sedan handlat. Jag har ansett att frånvaron av skulder gjort mig friare både som person och i mitt yrke som konstnär, men nu vet jag inte. Jag hinner bli jord själv innan eget sparande ger mig möjlighet att köpa någon. 

Boendet blir en tydlig värdemätare.
Jag tycker det är fint i Saltsjöbaden och säljer självklart helst en is-tomt som ligger fint. Att istället börja med att köpa en tomt där verkar svårare.
Jag är då själv ett bra exempel på någon vars uppfattning om värde och social tillhörighet kanske inte helt matchar årslönen, vilket tyvärr kan komma att bli extra tydligt i den egna adressen. /

Hoppas nu på en ny istid.
Mikael

Mer info på http://www.konst.org/swe/lyshus.htm
Pressbild på : www.konst.org/pressbild  

Hemma hos: http//www.konst.org\swe\hem.htm

"man måste ju in på husmarknaden på något sätt, 
och läget är ju så viktigt".