Debatt: Vem väljer
ut den konst vi får se?
Med anledning
av att konstnärerna Dan Wolgers och Marie Louis Ekman valt
att lämna Moderna museets styrelse.
Det är tråkigt
att se att Moderna museet inte tar tillvara yrkesverksamma
konstnärers kunskap.
Vem väljer
ut den konst vi får se?
Det råder överlag brist på konstnärer i beslutsfattande
positioner. Konstnärer som väljer att lämna Moderna museets
styrelse utgör bara toppen av ett isberg.
Hela
konstdistributionsapparaten är offer för en odemokratisk
beslutsgång, där konstnären styrs in i en förutbestämd
funktion genom konstinstitutionernas självsvåldiga planering
av utställningarna.
Konsten i
samhället är den fria tankens sista utpost. Håller
Moderna museet på att mista sin plats som den fria tankens
flaggskepp?
Konstinstitutionerna,
kulturadministratörer och curatorer är sammantaget en
fantastisk resurs. De sätter ofta in konsten i ett större
sammanhang för att därmed väcka tankar utöver vad varje
enskild konstnär var för sig skulle kunna åstadkomma.
Min invändning
gäller inte utställningar som är initierade av curatorn och
konstinstitutioner, utan den totala maktkoncentration som styr
vad och vem som får möjlighet att visas, vilken sorts
konstprojekt som väljs ut och hur och vem som gör urvalet.
De som fattar
beslut om vilken konst som ska visas har en teoretisk bakgrund
och är sällan de som arbetar med det konstnärliga
gestaltandet. Konstnärer är inte anställda vid
konstinstitutionerna och har därmed inte någon del i
planeringen av kommande utställningar och deras innehåll.
Produktionsledet har således ingen möjlighet att påverka
vad som visas. Om inte verksamma konstnärer ges en plats i
konstinstitutionernas styrelser kommer denna brist på konstnärsinflytande
att leda till en odemokratisk obalans. Konstnären får inte
hamna i en situation där han/hon blir beroende av vad andra människor
bestämmer.
Den praktiska och ekonomiska planeringen riskerar att komma i
första rummet på bekostnad av det konstnärliga
gestaltandet.
Allmänheten
går miste om angelägen konst. Angelägen konst som helt
missar sin publik genom förskjutningen från konstnärsstyrd
till "beställarstyrd" konst. Frågan om vem som väljer
vad som ska visas för en större allmänhet är av stort samhällsintresse.
Konstnärer måste
i större utsträckning får delta i samtalet om hur och vad
som ska visas. Ett Moderna museum som slutar lyssnar på
yrkesverksamma konstnärer är ute på svag is.
Mikael Richter
Konstnär
och ordförande i Konstnärernas riksorganisation Stockholm
|