Rekryteringsveckor / Avkoppling, lycka och framtidstro

I samband med utställningsturnén "det extra" med Riksutställningar 1999, så annonserade jag efter arbetskraft. Rekryteringsföretaget Sikta Urval letade bland de sökande fram rätt person som sedan anställdes av mig till heltidstjänsten som arbetsfri. 

Tjänsten ställer frågor kring sambandet mellan yrke och identitet. 

För en tid sedan arbetade vi mycket för att det var ont om jobb, och under såna omständigheter vill ju ingen mista sitt arbete, nu arbetar vi mycket eftersom arbetskraftbristen ger oss höga krav och en orimlig arbetsbelastning.
Historiskt arbetade vi Svenskar mycket för att klara att få mat på bordet under vintern. Varför vi fortsätter att arbeta så mycket nu det vet i tusan, men det verkar som om sovmornarna kommer i kläm oavsett hur omständigheterna ser ut?





Tjänsten tillsatt



Konstnär tar i tu med utbrändheten och sysselsättningen.

Arbetsbeskrivning
Det är inte meningen att man inte ska göra någonting, det är ju inte meningen att man ska ha tråkigt. Arbetsbeskrivningen är att man under arbetstid (heltid 8 h/dag) inte får göra någon praktisk nytta. (När det gäller det här jobbet, sammanfaller för enkelhetens skull min och samhällets definition på nytta).
Jobbet är fritt, man ansvarar själv för att ingenting blir gjort, sovmornar kan också bli aktuella.
Jag har som arbetsgivare inga krav på att man under arbetstid ska vistas på något speciellt ställe. Förutom sedvanlig timrapportering över arbetad tid har jag inte heller något krav på att man ska presentera eller redogöra vad man använder sin arbetstid till.

Rekryteringen och uttagningen av sökande har jag överlåtit till rekryteringsfirman Sikta Urval.



Gå och bada, åka pulka och dricka varm choklad med sina barn, eller bara ligga i hängmattan och konsumera kultur.



Alltid ta sovmorgon på vintern.

 "Lys over ledighed" utanför Voer Frue Kirke i Århus


Angående ansökningar till tjänsten som arbetsfri
Rekryteringsveckor / avkoppling Lycka och framtidstro


Jag har fått många reaktioner på min platsannons. Folk som ringer och skäller ut mig för att jag anställer någon som inte ska göra någon nytta. Platssökande av alla sorter som ringer och undrar. Långtidsarbetslösa som hoppas att dom äntligen hittat ett jobb. Förbryllade arbetsmarknadsinstitut, privata företag med utbildningsprogram för arbetssökande, egna företagare som försöker "tala mig till rätta" och andra konstnärer som avundsjukt tycker att jag slösar med pengar. Människor som inte säger vad dom heter bara att dom behöver ett jobb. Utarbetade företagsledare, samt fiffiga människor som undrar om det är möjligt att utnyttja tiden för att arbeta extra med t.ex. telefonförsäljning under arbetstid. En aktiv politisk förespråkare för medborgarlön sökte jobbet för att förespråka medborgarlön. Jag har även fått ansökningar ifrån de som på olika sätt kunnat finansiera eller delfinansiera sin eventuella anställning med arbetsmarknadsåtgärder. Många sökande har i sina ansökningar ofta med "glimten i ögat" vittnat om hur dom hitintills lyckats undvika förvärvsarbete, andra sökande har varit flitiga, men behövt en paus. Jag är tacksam för alla er som tagit er tid. Alla som har hört av sig till mig via ansökningar och telefonsamtal har tillfört något.

I min hyllning till livsnödvändig handling utan praktisk funktion får vi inte glömma att kampen för en roligare planet måste gå vidare.

Om du inte fick det här jobbet hoppas jag att det inte hindrar dig ifrån att ändå njuta av ledighet och eventuella sovmornar.

Sovmorgon åt alla!/Mikael

.................................................................................................................................................................................................

Om man frågar en vuxen svensk vem hon/han är svarar tio av tio med sitt yrke.

- Jag tycker inte att man skall sysselsätta människor för sakens skull. Problemet är inte att folk är arbetslösa problemet är att folk mår dåligt av att vara arbetslösa, det är det man måste ta i tur med.

Människovärde och yrkestillhörighet är alldeles för intimt förknippad idag. Vi måste omvärdera relationen mellan yrke, identitet och livskvalitet.

Rent praktisk tycker jag att man kan dela på jobben, ge alla sovmorgon utan att det ska behöva ge någon skuldkänslor.

Provokation
Provokationen ligger inte i att jag hånar de som är arbetslösa tvärt om vill jag genom min anställda som inte gör någon praktisk nytta, har det toppenbra, och blir uppskattad för det, visa på en annan sida av att inte behöva gå till ett jobb.

Behövs verkligen alla ?
Provokationen ligger snarare i att den avlönade heltidsplatsen ställer frågor kring om alla egentligen behöver jobba så mycket som man ändå nu gör. En tanke nog så svår att tänka för någon som kanske lägger ner allt för sitt jobb offrar föräldrar familj och vänner med en övertygelse om att vara en nyttig samhällets stöttepelare.

 
Titta på film från Arbetsförmedlingen
Movie Clip (mpg 7602KB)
QuickTime ( 5977KB)
Real Media (147KB)
Artikel från platsjournalen
Leve lättjan! av Lasse Berg, ur Ordfront 1999.
Annonsen som pdf


   upp
< tillbaka