Det enda som kan läka Världens sår är Gemenskap.

Livet är en skör kraft. Konsten som livets klädnad.

Om gemenskap upphör att vara ett mål för mänsklig strävan kommer också Konsten att upphöra som mänsklig verksamhet.

En gemenskap är något som inte skiljer människor från människor. Den som skiljer människor från människor arbetar på skeppets förlisning.

Jorden,  ej kärleksfullt behandlad. Världen har tappat känseln.

Människan är en av det brustna kärlets skärvor. Konsten lagar. Konsten är klistret mellan människor.

I stort: konstnärlig verksamhet är ett studium i gemenskap.

 Konsten kunde, om konstnärerna ville, vara en tidsenlig mötesplats för människosläktets nödvändiga byggnation av gemenskap.

Skeppets förlisning. Det enda som talar emot oss är att vi inte tar vår medfödda känsla för rättvisa, människovärdighet osv. på allvar.

Konstnärskåren har en viktig uppgift att ta sig an.

Vi är många.

Det finns anledning att vara hoppfull!

Per Wennerstrand
27 januari 2001

 < tillbaka