| Reflektioner |
  |
| På väg till jobbet. Tidig morgon på Manhattan. Kommer upp från tunnelbanan på Broadway och 41:a gatan. Det är hett och luftfuktigheten är redan hög. Ingen vind så näsan fångar lukter med lätthet. Doften från kärran där en man rostar och kanderar nötter blandas med stanken från grannens otvättade skjorta. Kaffe, asfalt, parfym, olja, och avgaser så tjocka att du känner när de sugs ned i dina lungor. Jag ställer mig på sidan av trottoaren och iaktar byggnadsarbetarna som lotsar en enorm järnbalk från ett lastbilsflak. En annan man viftar med brandgula vimplar och stänger av trafiken pa 41:a gatan. Bilarna tutar och lägger om kursen söderut. Med högsta allvar jobbar två män med att sätta fast kättingar runt balken. De ser pyttesmå ut i förhållande till balken ?trots mycket väl utvecklad muskulatur. De är väl medvetna om uppmärksamheten de får från oss som stannat upp, men förlorar inte fokus på lyftkranen som de nu gestikulerar instruktioner åt. Möjligen låter de musklerna få spela lite extra. Männen har hjälmar och nedsmutsade vita linnen under hängselbyxor. Biceps spänns. Svetten rinner. Skulle kunna vara en bild ur Herb Ritts fotoportfölj. Manhattans nästa stora skyskrapa ska upp. New York är mitt inne i en ekonomisk eufori. Men trots alla miljoner dollar som tjänats inom den "nya ekonomin" och trots all ny teknologi så finns männen där. Skyskrapan byggs som alla före den. Med muskler. De vet att de är oersättliga. De vet att detta är en konst som ingen kan ta ifrån dem (utom möjligen en lågkonjunktur). Höjden av macho jobb. I Bryant Park silas solen genom de luftiga trädkronorna och den disiga himlen. Trädgårdsstolarna står kvar, utspridda på den stora gräsmattan i mitten. Det ser ut som om ett stort sittparty tog slut och alla bara reste sig från sina platser och gick hem. En kille sitter i en utav stolarna och läser, men är ännu helt alena. Vid lunchtid kommer det knappt att finnas en grön platt ledig. Klockan har inte ännu slagit nio och jag reflekterar över hur underhållande jag finner det att iaktta livet i parken. Hur vacker den här platsen är. Jag ser någon som sover. Andra äter medhavd frukost och läser tidningen. Någon gör yoga. Ett par kelar. En uteliggare gör sig bekväm ?så bekväm som det bara går? på en av bänkarna. Pippifåglar letar godsaker och blommorna förskönar hela bilden. Baksidan av New York Library avslutar ena kortsidan och ger parken en slags trygg ryggrad. Morgon i en stad som aldrig sover. En stad som är en scen som aldrig tar paus, där alla omedvetet deltar. Hela spektrumet existerar parallellt och pågår 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan, alla dagar om året. Och ingen märker om du är där eller här, eller ingenstans. |
|
Klicka för film: |