Med anledning av att konstnärerna Dan Wolgers och Marie Louis Ekman valt att lämna Moderna museets styrelse.

Det är tråkigt att se att Moderna museet inte tar tillvara yrkesverksamma konstnärers kunskap.

Vem väljer ut den konst vi får se?
Det råder överlag brist på konstnärer i beslutsfattande positioner. Konstnärer som väljer att lämna Moderna museets styrelse utgör bara toppen av ett isberg.

Hela konstdistributionsapparaten är offer för en odemokratisk beslutsgång, där konstnären styrs in i en förutbestämd funktion genom konstinstitutionernas självsvåldiga planering av utställningarna.

Konsten i samhället är den fria tankens sista utpost. Håller Moderna museet på att mista sin plats som den fria tankens flaggskepp?

Konstinstitutionerna, kulturadministratörer och curatorer är sammantaget en fantastisk resurs. De sätter ofta in konsten i ett större sammanhang för att därmed väcka tankar utöver vad varje enskild konstnär var för sig skulle kunna åstadkomma.

Min invändning gäller inte utställningar som är initierade av curatorn och konstinstitutioner, utan den totala maktkoncentration som styr vad och vem som får möjlighet att visas, vilken sorts konstprojekt som väljs ut och hur och vem som gör urvalet.

De som fattar beslut om vilken konst som ska visas har en teoretisk bakgrund och är sällan de som arbetar med det konstnärliga gestaltandet. Konstnärer är inte anställda vid konstinstitutionerna och har därmed inte någon del i planeringen av kommande utställningar och deras innehåll. Produktionsledet har således ingen möjlighet att påverka vad som visas. Om inte verksamma konstnärer ges en plats i konstinstitutionernas styrelser kommer denna brist på konstnärsinflytande att leda till en odemokratisk obalans. Konstnären får inte hamna i en situation där han/hon blir beroende av vad andra människor bestämmer.
Den praktiska och ekonomiska planeringen riskerar att komma i första rummet på bekostnad av det konstnärliga gestaltandet.

Allmänheten går miste om angelägen konst. Angelägen konst som helt missar sin publik genom förskjutningen från konstnärsstyrd till "beställarstyrd" konst. Frågan om vem som väljer vad som ska visas för en större allmänhet är av stort samhällsintresse.

Konstnärer måste i större utsträckning får delta i samtalet om hur och vad som ska visas. Ett Moderna museum som slutar lyssnar på yrkesverksamma konstnärer är ute på svag is.

Mikael Richter