En man med känsla för äventyr
Konstnär, ingenjör äventyrare Mikael Richter är mannen som tycks göra vad som faller honom in: pusshällplatser på gatan, oväntade vägskyltar, bestigning av skorstenar.
-Konstverk ska överraska på ett barnsligt och subversivt sätt. Om ett konstverk är allt för tydligt väcker det alldeles för lite förundran, säger Mikael Richter.

Just nu är han aktuell med en utställning på Arlanda flygplats och i höst blir han klar med ett stort konstverk för Uppsala universitet.

Mikael Richter har kallats för en konstens ödmjuke och uppkäftige tjänare. Han är konstnär och ingenjör, datakunnig och i grunden en äventyrare. Just nu aktuell med en utställning på Arlanda flygplats och i höst blir han klar med utsmyckningen till Ekonomikum i Uppsala.

Just nu är han en debattglad ordförande för Konstnärernas Riksorganisations Stockholmsdistrikt. Ett par dagar i veckan jobbar han i Stockholm. Invigningen av utsmyckningen till ekonomikum i Uppsala har han fått skjuta upp till skolstarten. Men förslaget och skisserna har redan hunnit väcka debatt.

Mikael Richter gör till synes oförargliga saker som ändå upprör. Han har genom ett bra samarbete med neon glas blåsaren Rainer Helmros böjt lysrör till ord utplacerade i motsägeselfulla sammanhang och smyckat ärevördiga konstakademins skulpturer i Stockholm med lysande glorior. Som inslag i en vernissagefest har han fått kaptenen på en Finlandsbåt göra en extra rund gir i Finska viken och han har också målat "pusshållplatser" på en gata i Stockholm och på Arlanda flygplats. Hans oväntade vägskyltar sitter kvar på alla de ställen i landet där inte vägverket har upptäckt dem. Mikael Richter har anställt en person på tjänsten som arbetsfri. Och han har också ordnat expeditionen Forsbacka, bestigningen av hyttans höga skorstenar. Bland mycket annat. Det mesta är dokumenterat på hans hemsida www.konst.org. Samtidigt har han hunnit fundera kring konstens uppgift och livets mening. Han talar intensivt men lågmält och söker ofta efter det exakta ordvalet. Hans verkstad för tillfället är ett arbetsrum hemma i lägenheten på Kronvägen i Västerås, fyllt med datorer, verktyg och administrativa papper. Hans uppenbarelse, den långa och gängliga kroppen, det lagom orakade ansiktet med klara blå ögon och halvlångt hår, döljer en äventyrare som seglat över Atlanten och arbetat som skidlärare i yngre dagar. Han älskar att åka snowbord och skulle helst vilja tälta vid Riksgränsen under sportlovsveckan. Vid Lövudden ligger en av världens snabbaste serietillverkade segelbåtar och väntar på att han tar semester.

Mikael Richter har sina rötter i Västerås även om han är född i Värmland och trots att han bott på åtskilliga andra ställen under åren. Han flyttade hit med sin mamma när han var liten. Hon jobbar på lärarförbundet men trots att hon är nära att pensioneras kör hon motorcykeloch seglar. Hon är fräsig, säger han med beundran i rösten. Jag förstår att han älskar sin mor.

Åren på Fryxellska följdes av Zimmermanska skolan, fyra årigt tekniskt gymnasium. Lumpen kom emellan och han blev, som han säger, sergeant mot sin vilja, i Linköping. Efter  ytterligare ett år på Wenströmska åkte Mikael som utbytesstuden till Atlanta 1980 och fördjupade sig i matte och data. Det var före den tid då datorer var var mans egendom. Genom att lära sig programmering blev han i god tid en orädd brukare av datorer och datorstyrda kommunikationer. Hans hemsida www.konst.org innehåller mycket konst, aktualiteter och debatt.

-Jag har alltid varit bäst på att välja det jag sämst kunde eller det jag minst begripit av, säger Mikael Richter om sina uppväxtår. jag valde teknisk linje för gymnasiet.  Men eftersom Jag var förstod mig på att bygga och konstruera, så jag valde jag elinriktningen som jag inte förstod någonting utav. Efter tekniskt gymnasium  hade jag koll på tekniska saker, då sökte jag till konstskolan.

  - Men jag hade en lärare i svenska, Ingegerd Bolander, gift med Carl-Johan som hade Galerie Belle här i Västerås. Hon förstod tidigt att jag skulle bli konstnär. Jag läste mycket böcker i skolan, det var ovanligt på teknisk linje - så när det kom till redovisning skickade hon iväg mig för att göra film.

-Tore Hultkrantz blev en förebild när jag gick på Västerås konstskola. Det var genom sin kombination av stil och anarki, genom oväntade infall och kommentarer. Han var artig och korrekt och hade pålitligt omdöme - anarkisterna såg inte ut så. Han lade sig inte i vad vi gjorde och krävde egentligen ingenting, men han utstrålade auktoritet. Han lärde oss att det  gällde att ha koll på saker och ting men att man måste välja själv.

Mikael höll kontakten med Tore Hultkrantz ända till hans bortgång. Tore kom

upp i hans ateljé då och då och hjälpte honom bland annat med att arrangera utställningar genom ABF  där han arbetade.

Umeå konsthögskola startades 1987 och Mikael Richter var en av eleverna i den första årskullen. Där var Georg Suttner rektor och lärare i måleri. Efter avslutad utbildning flyttade han till Stockholm. Att han nu åter bor i Västerås hänger samman med att fästmön Annika gör sin allmän tjänstgöring som läkare på Central lasarettet i Västerås.

-Folk brukar säga att du är så lyckligt lottad, du som kan hålla på med det du tycker om att göra. Men saken är den att detta är ett medvetet val. Jag har själv gett mig den här uppgiften. Även om det konstnärliga uttrycket är en lek så är tankegångarna bakom mycket seriösa. Och Mikael berättar om sina tankar kring livets mening som styrt hans arbete sedan gymnasieåren. Tankar som med tiden ledde till världskartor av bakteriestammar i olika starka färger som också visades på Västerås konstmuseum.

-Mina funderingar var strikt biologiska eftersom jag inte är religiös. Jag såg att alla former av liv hade en funktion i det ekologiska systemet förutom människan. Myggorna utgjorde mat för fåglarna, blommorna var till för insekter och så vidare. Om man slog ihjäl människan skulle allt blomstra, En orörd ekologisk balans tänkte jag. Det var svårt att acceptera att vad vi än gjorde så förstörde och dödade vi naturen omkring oss. Vi ändrar förutsättningarna för liv omkring oss.

-När jag sökte något liknande fann jag bakterier som gör ungefär detsamma: de bryter ner förutsättningarna för det liv som möjliggör deras levnad. Då kom jag fram till att vår uppgift kanske ligger i att bereda plats för något nytt och genom förstörelse ändra förutsättningarna för vårt planets utveckling eller förändring. Frågan var om det är bättre att med det samma låta en bomb göra atomöken av jorden eller att skjuta upp förstörelsen genom källsortering och liknande.

-Jag valde att  göra det som är roligast i det omedelbara nuet och varken se bakåt eller framåt. Konst är alltså en livsnödvändig handling utan praktisk funktion, en filosofisk-poetisk gest utan ideologisk eller logisk grund. Men en konstnärs uppgift är ändå att synliggöra sin omvärld och fundera över samhällets frågor.

Konstens viktigaste uppgifter är att utgöra bränsle till det allmänna samtalet, säger han, och att lösgöra synpunkter på alla nivåer. Gärna sådana som går på tvären i det rådande konstklimatet. Konstverk ska överraska på ett barnsligt men subversivt sätt. Om ett konstverk är alltför tydligt väcker det alldeles för lite förundran.

-Konst verket kan vara tydligt men konsten får inte har någon tydlig ytterligare funktion förutom konsten.

På väggen i Mikael Richters arbetsrum hänger ett splitternytt verk: vittlysande neonrör böjda till versaler i ordet SLÄCK!

-Det finns alltid folk som säger "det ska bort" om ett konstverk, utan att ens vilja fundera över saken. Hur ska jag nå den typen av människor? Jag gjorde en skiss till en ett par meter stor skylt som lyser. När de då kommer och säger Släck! så står deras tanke där och får dem kanske att faktiskt tänka efter.

Det är inställningen hos en entreprenör som krävs för att åstadkomma verk av det här slaget. Mikael Richter tar uttryckligen avstånd från den romantiska konstnärsmyten. Han arbetar inte för att komma underfund med sina inre problem och han utgår knappast från sig själv när han i tanken ser ett verk växa fram. I stället är det en given samhällssituation med händelser, sociala och kulturella roller och förväntningar som är utgångspunkten. Därför är det inte heller nödvändigt att han direkt är med i utförandet. Att konstnären själv ha stått för hela verket från konceptionen till färdig produkt har ofta betraktats som ett värde i sig i konstnärliga sammanhang. Så är det inte sällan än i dag. Men i och med att konstnären breder ut sitt arbetsfält blir det mer och mer en omöjlighet.

-Om jag sätter upp en grafisk verkstad, då utesluter jag en mängd andra arbetsmetoder. Det jag gör förutsätter specialkunskaper på så många områden att även om jag helst vill vara med i utförandet måste jag köpa tjänster eller också få effektiv handledning. Att lära sig allt hantverket skulle ta orimligt lång tid. Så mycket av arbetstiden går åt att upprätta kontakter med både verkstäder och sponsorer. För att vara konstnär är ett olönsamt yrke. Den mesta tiden går åt administration, vilket Mikael gång på gång beklagar.

Visst är konstmuseet teatrarna och biblioteket vatten hål här, men det är ändå ett tunt konstklimat här.

Tillfällig offentlig samtidskonst är Mikael Richters specialitet.

Telefonkiosken som blev ett en konsthall som blev en korvkiosk och sedan ett systembolag är ett bra exempel. Den lockade till sig olika typer av "besökare" och väckte olika typer av beteende.

Utsmyckningen i Uppsala gör honom extra aktuell. Den bild som är tänkt att hoppa fram som likt ur ett gökur och gå runt på ett hundra meter långt transport band på fem meters höjd i Ekonomikums ljushall Verket föreställer en naken kvinna som flyr för en likaledes naken och upphetsad man. Med framsträckta armar hoppas hon få skydd av ett näraliggande träd. Ja, det är myten om Apollo som blev förälskad i nymfen Daphne. Mycket riktigt fann hon hjälp i trädet, med gudarnas hjälp förvandlades hon till ett lagerträd inför förföljarens ögon. Målningen fann Mikael Richter på Moderna Museet där den osignerad blev kvarglömd för tretton år sedan. 

Den tydligt sexuella åtbörden utan en förskönande mytologiska ram har retat gallfeber på åtskilliga insändare i Upsala Nya tidning. Det har också en annan del av utsmyckningen gjort, en klocka som ifrågasätter vårt förhållande till tid och klockor. Den utgörs av en klocka som visar slumpvist uppkomna tidsangivelser. Sekundvisarens rytmiska hopp talar dock tydligt för betraktaren om att klockan inte är att lita på. Över huvudingången kommer dessutom ett djuransikte att lysa i vitt. Arbetet är på gång och ska slutföras under sommaren.

Visst har vi här i Västerås sett Mikael Richters neonrörshus lysa i parken

bakom konstmuseet. Mikaels cyklister som under ett antal år legat infällda i cykelbanan på Smedjegatan kommer under sommaren att renoveras.

Kristina Mezei

Profilen

"Kampen går vidare för en roligare planet"

Namn: Mikael Richter
Ålder:  37 år.
Yrke: Konstnär.
Familj: Fästmön Annika Öhman och sonen Rasmus, 3 år.
Favoriträtt: Anka i apelsin.
Favoritdryck: Chokladzingo.
Blir glad över: Hav.
Blir ledsen över: Gråter på film i de fjantiga slutscenerna och skäms över att jag gör det.
Skrattar åt: Tati.
Fritidsintressen: Segling, skidåkning.
Musik: Samtida reggie och världsmusik, "raggamuffinsmusik".
Senast lästa bok: Raymond Chandler, Fönstret.
Senaste film: Allt om min mamma.
Bästa tv-program: Mosquito /dataanimationer på tisdagkvällar.
Nöjen: Går gärna på konsert.
Aktuell: Utsmyckning av ekonomikum, Uppsala Universitet, Uppsala. Utställningen Alaive på arlanda 13 juni.

Svensk Samtidskonst ,Tomtebogatan 26,113 38 Stockholm,+46 (0)8 303588
mikael@konst.org