Richter om Richter Katalogtext 1992

När man står inför ett verk av fenomenet Mikael Richter slås man av kopplingen mellan Disney och sportradion.
Megastjärnan Richter med rötter i Norden, och en kontext bestående av en frapperande sammankoppling mellan idrott och sexualitet, iscensätter snarast en psyko-sexuell reaktion som desublimerar en allvarligt menad vision att överskrida samtidens implosion.
Genom att överskrida gränsen till det omöjliga kan man säga att Richter konfronterar sin publik med publikens eget tillstånd. det blir en oändlig men inte ändlös ström av parallella skeden, där uttrycket befinner sig i ett latent tillstånd och innehåller allting. Men eftersom förändringen är det innersta villkoret för existensen, tar sedan något nytt sin början där kroppen, konstnärens "tivoli" är det verkliga konstobjektet. Den dolda kraften övergår i ett optiskt flöde, som av materialiserar materian, så att vi inte upplever formerna som abstrakta.
Är det då linjerelationerna som strukturerar världen? Inte som jag ser det. Eller som Richter mycket talande själv har uttryckt det i en intervju i konsttidskriften Acconi (nr 2 1991): "Det är sorgligt att folk nu för tiden inte vet att man kan skriva och rita på en ryamatta genom att borsta ludden i olika riktningar".
Det här systemet av överensstämmelse mellan linjerna, det är inte en fråga om form utan snarare om konstens innehåll, dess egentliga innehåll.
Richters konst är på idéplanet hittills oöverträffad, men också magnifik som visuell upplevelse vilket har lett till att Mikaels konstnärskap för mig kommit att stå som en stark favorit.